Om artisten – Jon Henrik Fjällgren Official Site

Om Jon Henrik Fjällgren

Jag är stolt över att tillhöra samernas folk, men också över att tillhöra indianernas folk. Det har gjort mig till den jag är idag.

När jag var sex månader gammal adopterades jag från en indianby i Colombia till Mittådalens sameby i Härjedalen. Kärleken till musiken har alltid funnits i mitt liv, ända sedan jag vid tidig ålder började spela piano. Som fjortonåring höll jag min första konsert i Funäsdalens kyrka, med kungen och drottningen närvarande. För mig, som under en stor del av uppväxten gått igenom svårigheter, har musiken blivit ett sätt att finna styrka. Inspirationen till mina jojkar kommer ofta när det har hänt mycket i mitt liv, när jag är fylld av känslor. Genom musiken kan jag på så sätt uttrycka sådant som inte går att beskriva med ord. Så var det med Daniels jojk. Jojken är en hyllning till min bästa vän Daniel, som gick bort för flera år sedan. När jag efter hans bortgång satt utanför hans stuga och sökte tröst var det som om han svarade mig med jojken, och på så sätt hjälpte han mig att gå vidare.

År 2014 fick jag chansen att delta med Daniels jojk i teveprogrammet Talang och där upptäckte jag att många uppskattade och berördes av min musik. Jojken är ett sätt att sprida det samiska arvet vidare och tack vare framgången har jag idag möjligheten att dela med mig av och sprida min kärlek till den samiska musiken!

Livet som renskötare

Att leva på fjället kan vara väldigt vackert, men det kan samtidigt vara väldigt tungt och innebära många olika utmaningar. Som renskötare tillbringar jag en stor del av min tid ensam med mina renar, som också är mina bästa vänner.

Vissa dagar och kvällar är naturen magisk, med hundratals olika färger och nyanser. Andra dagar är det så grått att det inte går att se skotern längre fram i spåret. Det går inte att veta i förväg hur dagen kommer att bli och på fjället kan allting hända!

Mitt Colombianska arv

Mina första veckor i livet spenderade jag i en indianby och på ett barnhem i Colombia. När jag adopterades hette jag Montoya, men fick snart det svenska namnet Jon Henrik Mario Fjällgren. Trots att jag har bott i Sverige nästan hela mitt liv är mitt colombianska arv en viktig del av den jag är, någonting som märks i både min rytm och i min musik. Utöver den samiska musikstilen känner jag en stark koppling till indiansk musik. När jag dessutom, under min tid i Let’s Dance, fick uttrycka mig genom dansen var det som om jag lärde känna mitt ursprung bättre.